PAKARINEN: Krokig historia för icing och offside

Den fristående kolumnisten Risto Pakarinen bjuder, exklusivt för NHL.com/sv och NHL.com/fi, på en ny serie artiklar där han varje månad belyser hur konkurrensen mellan NHL och den europeiska ishockeyn tagit sporten framåt.

Även om det ibland känns som att ishockeyreglerna ändras varje år, måste man ändå säga att i grunden är spelet mycket likt det som spelades på 1950-talet. Några viktiga ändringar har naturligtvis gjorts. I hockeyns gryning ändrade man antalet spelare tills man hittade det antal som fungerade bäst (1911). Målvakten var tvungen att stå upp i början men sedan 1917–18 har också de fått kasta sig på isen.

I Norden var hockeyn ganska oorganiserad ända till 1930-talet så det fanns heller inga skäl till regeländringarna.

En del av reglerna har ändrats på grund av externa omständigheter, som ishallar. I början fick hemmalaget välja sida i början av matchen i NHL, medan lagen här hemma skulle byta sida i mitten av tredje perioden – tills alla spelade inomhus och det var inte nödvändigt längre.

Sedan finns det två grundläggande regler som har justerats på olika sätt under decennierna på båda sidor av Atlanten, när man velat se fler mål, göra spelet tryggare, eller helt enkelt öka underhållningsvärdet.

Vi talar om offside och icing.

Offside uppfanns i slutet av 1920-talet när man också tillät framåtpassningar, men ville stoppa spelarna från att fiska långt upp på banan. I Europa använde man först en offsideregel som liknade den i fotbollen, men ganska snabbt började vi också använda blålinjen som en gräns som pucken skulle passera före anfallande spelare.

Mellan Sveriges hemma-VM 1963 och 1969 bestämdes det i Europa att skrota att ha två tekningspunkter i mittzonen och i stället målades det bara en punkt i mitten av isen, 1,5 meter från blålinjen. Två punkter gjorde comeback i VM 1979 och sedan dess har offsideregeln varit (nästan) samma i både NHL och på hemmafronten.

Egentligen är det inte en svår regel, eller hur?

Men mycket filande har det varit, och 1943, när många av ordinarie NHL-spelare var i kriget och spelets kvalité gick ner, bestämde sig Frank Boucher – som hade fått i uppgift att skriva ner och om NHL:s regelbok – att lägga till en rödlinje. Enligt dåvarande regler fick man endast passa pucken framåt i egen zon, till blålinjen, och man fick inte heller passa pucken över den offensiva blålinjen.

Boucher fick en idé. Tänk om man fick passa pucken till mittlinjen? Visst skulle det öppna spelet?

Han hade rätt.

Rödlinjen stod i 50 år, då passningar över två linjer var förbjudna. Men när spelet blev snabbare och spelarna större, uppstod behovet för utrymme igen. Debatten höll på i nästan tio år.

Redan 1990 lovade grundarna av den nya transatlantiska ligan Global Hockey League att i deras liga skulle man inte använda rödlinje. (Ligan kom aldrig igång.) I Sverige experimenterade man med spel utan rödlinje i en turnering 1994, och 1997 bestämde sig IIHF för att fortsätta testa det i flera länder.
– Så här kan vi visa NHL lite ledarskap, sa finska ishockeyförbundets dåvarande VD Jukka-Pekka Vuorinen.

NHL tog bort rödlinjen 2005–06.

Icing har också gått igenom flera varianter. I NHL lade man till icing 1937. Då skulle en försvarande spelare röra pucken först, medan det i Europa fortfarande 1966 stod att ”om en spelare slår pucken bakom mittlinjen så att den går över den förlängda mållinjen, har man slagit en icing, och spelet ska stoppas.” (Ett tillägg var att ”denna regel ska användas oavsett om lagen har samma antal spelare på isen”.)

För att snabba upp spelet och undvika onödiga avblåsningar började européerna också att använda ”touch icing”, men efter att tjeckiska backen Ludek Cajka skadades allvarligt 1990, gick IIHF tillbaka till ”no-touch” icing.

Samma skaderisk fanns naturligtvis i Nordamerika och för ungefär 15 år sedan uppfann USHL-juniorligans sportchef Scott Brand en ny version av icing. En hybrid som är en blandning av de två tidigare reglerna.

Nu är det linjedomaren som avgör vid tekningspunkten om den försvarande spelaren skulle hinna först till pucken, och blåser av spelet om så är fallet. USHL började använda regeln 2007, och de amerikanska universiteten följde snabbt efter, och NHL införde det säsongen 2013–14.

Och IIHF säsongen efter.

Debatten om det var offside (eller icing) eller inte fortsätter – men nu har vi alla samma regler i alla fall.