– Ska jag jämföra Erik Karlsson med någon så får det bli med Paul Coffey… eller Phil Housley, det är bättre. Han var mera som Karlsson i sitt rörelsemönster; Coffey kunde inte det där med start och stopp, han åkte hela tiden och hade farten uppe. Erik kan ju vända på en femöring… det kunde Phil Housley också. De två är likvärdiga, sade Johansson när Karlsson i fjol fullbordade en säsong med 101 poäng.
Då blev han den förste europeiske backen att nå över 100, och bara den sjätte i ligans historia efter legendarerna Bobby Orr, Paul Coffey, Al MacInnis, Denis Potvin och Brian Leetch, att göra det.
Det är inget dåligt omdöme Calle Johansson ger: med sammanlagt närmare 1500 matcher kan Phil Housley och Paul Coffey, med över 1600 matcher och fyra Stanley Cup-triumfer, definitivt hänföras till ligans genom tiderna bästa backar.
– Erik Karlsson har varit världens bäste back offensivt i 10-12 år nu, sade Calle Johansson. Han är helt makalös från offensiva blå: det är en ren fröjd att se honom i offensiv zon.
Just det offensiva spelet är ju Erik Karlsson eget varumärke. På sitt sätt var han med och revolutionerade backspelet. När Karlsson kom till ligan från Frölunda till säsongen 2009-10 skulle en framgångsrik back vara stor, som Zdeno Chara, 113 kilo, eller Chris Pronger, Ed Jovanovski och Rob Blake som vägde in runt 100 kilo. Spelare som visst kunde göra poäng men som mest var kända för sina defensiva kvaliteter. Entré: Erik Karlsson från lilla Landsbro, 75 kilo.
Med sin offensiva spelintelligens är Karlsson en av dem som förändrat synen på försvarsspelare i NHL; det som tidigare, naturligtvis med vissa undantag, var ett utpräglat defensivt och fysiskt jobb är nu ett allroundjobb i båda ändarna av rinken. Colorados Cale Makar, Rangers Adam Fox, Vancouvers Quinn Hughes och Dallas Miro Heiskanen är spelare som följt i Karlssons fotspår.
– Jag har alltid varit en lite mindre kille. Och speciellt när jag kom till ligan, då var det väldigt annorlunda, sade Karlsson häromdagen. Alla var stora och starka och spelade fysiskt. Det var många som skickade runt både puckar och kroppar, och alldeles uppenbart var det inte något jag hade i min arsenal som spelare. Så jag höll fast vid de saker som jag trodde gjorde mig bra. Jag försökte förbättra de saker som jag tyckte inte var så bra. Som tur var fick jag chansen i Ottawa att komma in vid en bra tidpunkt, de trodde på mig från början. Det hjälpte mig att bli den spelare jag är idag.
Med sina tre Norris Trophy som ligans bäste back, 2012, 2015 och 2023 har Erik Karlsson bekräftat sin plats bland de största. Bland de mesta Norris-vinnarna finns spelare som Bobby Orr med åtta pokaler, Doug Harvey och Nicklas Lidström med sju. Ray Bourque har fem, Pierre Pilote, Denis Potvin, Paul Coffey och Chris Chelios har tre. Liksom Erik Karlsson. Tydligare kan inte kvalitetsstatus förklaras.
Till Erik Karlssons positiva sidor ska också tillföras cred för att han alltid varit ärlig som spelare och människa. I den verklighet där även många inom hockeyn är medietränade till att säga i princip ingenting, har Karlsson alltid varit befriande ärlig. Bakom ett småleende, de snabba kommentarerna och ett skratt som Karlsson ofta bjuder på, har han aldrig tvekat att säga det som inte alltid är hockeypolitiskt korrekt. Som i fjol när han mycket ärligt konstaterade att om han var kvar i San Jose Sharks skulle han inte komma att nå sitt högsta NHL-mål, att vinna Stanley Cup. Han ville till en klubb som kunde vinna cupen.
Hur det blir med det får framtiden utvisa; förlusten mot Boston var inte bra för Pittsburghs slutspelsplaner.