Edmonton vill skriva ny NHL-historia

När Florida Panthers och Edmonton Oilers möts i match 7 i Stanley Cup-finalen på måndag (läs: natten mot tisdagen, svensk tid), blir det 18:e gången mästerskapet avgörs i en helt avgörande match sedan NHL införde bäst-av-7-formatet 1939.

Före säsongen 2023-24 hände det senast 2019, när St. Louis Blues besegrade Boston Bruins med 4-1 i TD Garden i Boston. Det var Blues första Stanley Cup-titel.

Hemmalagen har en fördel med 12-5 i segrar i den sjunde och avgörande matchen. Dock har bortalaget vunnit de tre senaste gångerna.

Här tittar NHL.com/sv närmare på var och en av de 17 finalmatcherna som också varit den sjunde och avgörande matchen.

2019: St. Louis Blues-Boston Bruins 4-1

Blues gjorde sensation i ett fullsatt TD Garden genom att vinna cupen för första gången sedan laget kom in i NHL 1967. Blues fullbordade med det en fantastisk resa; laget låg sist i NHL-tabellen den 3 januari. Ryan O’Reilly, som sedan fick Conn Smythe Trophy, öppnade målskyttet efter 16:47 i den första perioden. Alex Pietrangelo gjorde 2-0 efter 19:52. I tredje perioden lyfte Brayden Schenn och Zach Sanford Blues till 4-0, innan Bostons Matt Grzelcyk reducerade med 2:10 kvar att spela - ett mål som förstörde rookiemålvakten Jordan Binningtons dittills hållna nolla.

Binnington, vars ankomst i början av januari var avgörande för Blues klättring i tabellen, avslutade med 32 räddningar och blev den första rookien i NHL:s historia att vinna 16 matcher under ett slutspel. Blues blev också det första laget att vinna Stanley Cup efter att ha legat sist i ligan minst 30 matcher in på säsongen.

2011: Boston Bruins-Vancouver Canucks 4-0

Bruins vann Stanley Cup för första gången på 39 år genom att bli det första bortalaget som höll nollan i match 7 i finalserien. Brad Marchand och Patrice Bergeron gjorde två mål var för Boston, som hade förlorat matcherna ett, två och fem i Vancouver och som spelade den sjunde matchen i cupfinalen för första gången sedan laget kom in i NHL 1924. Bostons målvakt Tim Thomas gjorde 37 räddningar och höll nollan för andra gången i finalserien; Thomas vann Conn Smythe Trophy efter att ha släppt in enbart åtta mål på sju matcher.

2009: Pittsburgh Penguins-Detroit Red Wings 2-1

Forwarden Max Talbot och målvakten Marc-Andre Fleury hjälpte Penguins att förstöra Detroits hopp om att kunna vinna två mästerskap på raken. Talbot gjorde två mål i den andra perioden och förde Penguins till ledning med 2-0. Jonathan Ericssons mål med 6:07 kvar av den tredje perioden minskade Pittsburghs ledning till 2-1, men Fleury storspelade med 23 räddningar och den bästa av dem när han rånade Detroits Nicklas Lidström på ett till synes givet mål med bara en sekund kvar.

2006: Carolina Hurricanes-Edmonton Oilers 3-1

Rookiemålvakten Cam Ward, född i Edmonton-området av föräldrar som hade säsongskort på Rexall Place, fullbordade sin Conn Smythe Trophy-vinnande vår med de 22 räddningar som gav Hurricanes klubbens första NHL-mästerskap sedan laget kom till NHL, då som Hartford Whalers 1979.

Aaron Ward gav Carolina ledningen med 1-0 efter 1:26 i första perioden. Frantisek Kaberle gjorde 2-0 efter 4:18 av den andra och Justin Williams slog in trean i tomt mål efter att Fernando Pisani reducerat till 1-2 efter 1:03 in på den tredje perioden.

2004: Tampa Bay Lightning-Calgary Flames 2-1

För att vinna inför hemmapubliken 2004 var Bolts också tvungna att vinna match sex på bortais. I match 7 klev Ruslan Fedotenko fram med två mål som gav Tampa Bay klubbens första mästerskap sedan laget kom till NHL 1992.
Fedotenko gjorde 1-0 med ett power-play-mål 13:31 in på första perioden, och sedan 2-0 efter 14:38 i den andra. Craig Conroys mål efter 9:21 i tredje perioden, var det enda som överlistade målvakten Nikolai Khabibulin. Lightnings kapten Dave Andreychuk vann cupen för första gången efter att ha spelat 1 597 grundseriematcher utan att vinna ett mästerskap.

2003: New Jersey Devils-Mighty Ducks of Anaheim 3-0

Martin Brodeur gjorde 24 räddningar och höll nollan för tredje gången i finalserien, en serie där hemmalaget segrade i alla de sju matcherna. Fjärdekedjans forward Mike Rupp klev fram som den offensiva hjälten; han gjorde det första målet tidigt i den andra perioden och assisterade sedan till två mål av Jeff Friesen.
Trots förlusten gick Conn Smythe Trophy till Anaheims målvakt Jean-Sebastien Giguere.

2001: Colorado Avalanche-New Jersey Devils 3-1

Avalanche vann också match 6 på bortais för att kunna tvinga fram en avgörande match på hemmais. Målvakten Patrick Roy gjorde 25 räddningar och fick Conn Smythe Trophy för tredje gången i sin NHL-karriär. Och efter 22 säsonger i ligan fick backen Ray Bourque uppleva sitt första Stanley Cup-mästerskap.

Alex Tanguay gav Colorado ledningen med 1-0 efter 7:58 av den första perioden och fortsatte med 2-0 efter 4:57 i den andra. Han spelade också fram till Joe Sakics powerplay-mål till 3-0 efter 6:16. Petr Sykora gjorde 3-1 efter 9:33, men närmare än så kom inte Devils.

1994: New York Rangers-Vancouver Canucks 3-2

Att vinna Presidents' Trophy var nyckeln till att Rangers kunde avsluta en mästerskapstorka som hållit i sig sedan 1940. I match 7, framför de egna fansen i Madison Square Garden, tog Rangers en 2-0-ledning i första perioden efter mål av Brian Leetch och Adam Graves. Mark Messiers powerplay-mål i andra perioden gav New York 3-1 och det blev också det i praktiken matchavgörande målet; Canucks Trevor Linden gjorde sitt andra mål i matchen tidigt i tredje. Rangers målvakt Mike Richter gjorde 28 räddningar och Craig MacTavish vann den sista tekningen i den match som utlöste det största firandet i New Yorks hockeyhistoria.

1987: Edmonton Oilers-Philadelphia Flyers 3-1

Flyers vann matcherna 5 och 6 för att pressa fram finalserien till det yttersta, och spred sedan nervositet i fullsatta Northlands Coliseum när Murray Craven gav Flyers ledningen med 1-0 efter 1:41 i första perioden. Mark Messier utjämnade efter 7:45, Jari Kurri överlistade Ron Hextall 14:59 in på den andra perioden och Glenn Anderson gjorde ett ”säkerhetsmål” med 2:24 kvar av den tredje perioden. Det var Oilers tredje mästerskap på fyra år. Hextall fick Conn Smythe Trophy efter att ha gjort 40 räddningar; ingen målvakt har räddat mer i en sjunde och avgörande match.

1971: Montreal Canadiens-Chicago Blackhawks 3-2

Hemmalaget vann de första sex matcherna i serien och det såg ut som att Blackhawks skulle fortsätta den trenden i match 7: Chicago ledde med 2-0 i den andra perioden efter mål av Dennis Hull och Kevin O'Shea innan ett långskott från 25 meter av Montreals Jacques Lemaire ställde Chicago-målvakten Tony Esposito. Det gav Canadiens nytt liv i matchen. Henri Richard utjämnade till 2-2 efter 18:20 av den andra perioden och gav sedan också Montreal ledningen 2:34 in på den tredje. Rookiemålvakten Ken Dryden gjorde resten i segern som skickade den blivande Hockey Hall of Fame-medlemmen Jean Beliveau i pension med tio Stanley Cup-mästerskap som spelare. Canadiens blev det andra laget att vinna match 7 i cupfinalen på bortais.

1965: Montreal Canadiens-Chicago Blackhawks 4-0

Montreal och Chicago delade upp de första sex matcherna mellan sig, varje lag vann tre matcher hemma. I den sjunde matchen, hemma i Forum, slösade Canadiens inte bort någon tid: Jean Beliveau gjorde mål efter 14 sekunder, det snabbaste målet i historien i match 7 i en cupfinal. Montreal gjorde ytterligare tre mål innan den första perioden var slut. Målvakten Gump Worsley gjorde 20 räddningar.

Segern mot Chicago gav Canadiens det första av fyra mästerskap på fem säsonger. Jean Beliveau, som gjorde tio poäng (5+5) på de sju matcherna i serien, blev den förste spelaren som fick ta emot det då nyinstiftade priset Conn Smythe Trophy.

1964: Toronto Maple Leafs-Detroit Red Wings 4-0

Cupfinalen 1964 var den första på nio år som gick distansen ut, och Maple Leafs vann också den sjätte matchen för att få till en sjunde och avgörande. I den sjätte matchen var det Bob Bauns övertidsmål som skickade serien tillbaka till Maple Leaf Gardens för en avgörande match.

Euforin efter den segern hjälpte till att föra det dubbelt försvarande mästarlaget Maple Leafs till seger i match 7. Nu vann Maple Leafs sitt tredje raka mästerskap sedan Andy Bathgate givit laget ledningen med 1-0 efter 3:04 i första perioden och Dave Keon, Red Kelly och George Armstrong fyllt på i tredje. Målvakten Johnny Bower gjorde 33 räddningar; Bower blev med det den förste målvakten att hålla nollan i en sjunde och avgörande match.

1955: Detroit Red Wings-Montreal Canadiens 3-1

Försvarande mästaren Red Wings avslutade den första cupfinalen där hemmalaget segrat i alla de sju matcherna. Hemma på Olympia Stadium slog Red Wings tillbaka Canadiens; Red Wings hade inte förlorat hemma på nästan fyra månader och laget höll rekordet intakt.

Alex Delvecchios två mål och Gordie Howes mål med elva sekunder kvar av den andra perioden räckte för att ge Detroit det fjärde mästerskapet på sex säsonger. Det skulle dröja ända till 1997 innan Detroit vann cupen igen,

1954: Detroit Red Wings-Montreal Canadiens 2-1 (sd)

Tony Leswicks mål gav Red Wings lagets andra övertidsseger i match 7 i cupfinalen, på fem säsonger.
Canadiens tog ledningen med 1-0 genom Floyd Curry, innan Red Kelly kvitterade 1:17 in på den andra perioden. Det blev inga fler mål under ordinarie matchtid. Leswick avgjorde 4:29 in på övertiden: han plockade upp pucken vid högra tekningscirkeln och flippade den mot målet. Montreals försvarare Doug Harvey försökte slå bort pucken med handen, men istället tippade han pucken över målvakten Gerry McNeils axel.

1950: Detroit Red Wings-New York Rangers 4-3 (sd2)

Red Wings var stora favoriter mot Rangers men fick kämpa för att vinna match 6. Laget hamnade också i ett besvärligt underläge i match 7: Rangers ledde med 2-0 och 3-2 innan Jimmy McFadden utjämnade till 3-3 efter 15:57 av den andra perioden. Det var det sista målet under ordinarie matchtid och den första övertidsperioden.

I den andra förlängningsperioden vann George Gee en tekning och Pete Babando kunde överlista Rangers målvakt Chuck Rayner 8:31 in på perioden. Matchen är fortfarande den längsta sjunde matchen i cupfinalens historia.

1945: Toronto Maple Leafs-Detroit Red Wings 2-1

Red Wings hade fördel av hemmais i sjunde matchen, men det räckte inte för att fullborda en comeback mot Maple Leafs: Toronto hade vunnit de tre första matcherna innan Detroit vann de tre nästa.

Mel Hill gav Toronto ledning med 1-0 5:38 in på den första perioden. Detroits Murray Armstrong kvitterade efter 8:16 i tredje. I tredje blev också Detroits Syd Howe utvisad, och i det numerära överläget kunde Babe Pratt sätta 2-1, 12:14 in på perioden. Segern betydde den första i en svit på fyra Stanley Cup-titlar på fem år för Maple Leafs.

1942: Toronto Maple Leafs-Detroit Red Wings 3-1

Den första finalserien sedan bäst av 7-formatet införts 1939 avslutade den största comebacken i NHL:s historia. Toronto vann fyra raka matcher efter att ha förlorat de tre första. Inget annat lag har vunnit cupen efter att ha förlorat de tre första matcherna i finalen.

Detroit ledde med 1-0 efter den andra perioden, men Sweeney Schriner utjämnade matchen till 1–1 i power play efter 7:47 i tredje. Pete Langelle förde Toronto till 2-1 efter 9:48 och Schriner gjorde mål igen efter 16:17 för att fullborda comebacken.