Det bästa från Hall of Fame-talen 2025

Åtta nya medlemmar valdes in i Hockey Hall of Fame 2025 under måndagsnatten, svensk tid.

Spelarna Zdeno Chara, Duncan Keith, Joe Thornton, Alexander Mogilny tillsammans med Brianna Decker och Jennifer Botterill samt Jack Parker och Daniele Sauvegeau. De två sistnämnda i byggar-kategorin.

Alla utom Mogilny var på plats i Toronto och höll sina tal. Här är några av höjdpunkterna.

Tjecken Zdeno Chara, som spelade i NHL för New York Islanders, Ottawa Senators och Boston Bruins mellan 1997 och 2022, tackade Nicklas Lidström för att ha inspirerat honom.

– Jag hade väldig tur att jag fick se Michael Jordan under 1990-talet och Lance Armstrong under 2000-talet. Det var inspirerande.

– Men när det kommer till en hockeyspelare som verkligen inspirerade mig, även om han var en helt annan typ av spelare, så var det Nick Lidström. Jag försökte implementera ta in några av hans delar i mitt spel. Så tack för att du var där, sa Chara om Lidström som valdes in i Hall of Fame 2015.

Chara gjorde 1680 matcher och 680 poäng (209+471) under karriären. Han skrev på för Bruins den 1 juli 2006, blev senare lagkapten och förde klubben till Stanley Cup 2011. Han vann Norris Trophy som ligans bästa back säsongen 2008-09.

Duncan Keith vann Stanley Cup vid tre tillfällen (2010, 2013, 2015); alla med Chicago Blackhawks. 2015 vann han dessutom Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulla spelare.

– Nu för tiden är mina favorithockey-ögonblick de jag får uppleva med min son Colton och hans lagkamrater hemma i Penticton (British Columbia, Kanada). Resorna, turneringarna och tidiga morgnar. Att se sporten genom hans ögon har påmint mig om vad den verkligen handlar om: glädje, gemenskap och att vara en del av något större än sig själv, sa Keith.

– Nu kanske jag låter som en gammal gubbe, men till alla barn där ute: jobba hårt, var ödmjuk och kom ihåg att det finns en väg om det finns en vilja.

– Till Colton, tack för att du får mig att falla för den här sporten igen.

Keiths karriär sträckte sig mellan 2005 och 2022 och han representerade Blackhawks samt Edmonton Oilers. Han gjorde totalt 646 poäng (106+540) över 1256 grundseriematcher och vann Norris Trophy 2009-10 samt 2013-14. Keith vann också guld med Kanada i OS 2010 i Vancouver, samt 2014 i Sotji. 2017 röstades han fram som en av NHL:s 100 bästa spelare genom tiderna.

– Det största var inte vinsterna eller veporna, det var folket, lagkamraterna som blev mina bröder, coacherna som trodde på mig, alla fysios som höll oss friska, familjen som stod bakom mig genom alla toppar och dalar, för det är vad sporten ger en, folk som man kämpar tillsammans med och folk som blir ens familj, sa Keith.

Det fanns stunder i Keiths tal som fick ögonen att vattnas på Joe Thornton. Kanadensaren var siste talare och berättade själv känslosamma historier, torkade tårar och såg till så att folk fick ett leende på läpparna.

Thornton stod för 1539 poäng (430+1109) på 1714 matcher med Bruins, San Jose Sharks, Toronto Maple Leafs och Florida Panthers. Han är en av 16 spelare i ligans historia som nått milstolpen 1500 poäng. Karriären började i barndomshemmet Crescent Avenue i St. Thomas, Ontario där han och hans bror spelade hockey i källaren.

– Jag blev genast kär i sporten ishockey när jag var liten. Det lärde mig hur viktigt det är med brödraskap. Det lärde mig vikten av vänskap, sa Thornton.

Han berättade om sin väg till NHL och tackade Boston Bruins, som draftade honom som nummer 1 1997, och de spelarna som fanns i laget då.

– Alla var så snälla mot mig. De spelade golf med mig, åt lunch med mig, och lärde mig vara en man. Jag pratar fortfarande med Wayne Cashman varje vecka. Det är alltid veckans höjdpunkt. Jag älskar dig. Men det var ingen som var större under min tid i Bruins än Johnny Boychuk. Som ung, 18-åring, tog ”Chief” verkligen hand om mig och hjälpte mig igenom de första åren, sa Thornton.

Den 30 november 2005 trejdades Thornton till San Jose Sharks. Det första timmarna var enligt honom själv ”tuffa”.

– Men sedan slog det mig: jag är 26 år. Jag är i min prime, så nu drar vi västerut och kör. Allt bara klickade, och det var enkelt att gå till rinken. Jag kände mig dominant, sa Thornton.

Säsongen 2005-06 vann Thornton Hart Trophy som ligans mest värdefulla spelare samt Art Ross Trophy som bäste poängplockare efter att ha stått för 125 poäng (29+96). Centern vann guld med Kanada vid OS 2010, samt vid World Cup of Hockey 2004 och 2016, samt vid Junior-VM 1997.

Mogilny skrev NHL-historia när han blev den första spelaren att hoppa av från Sovjetunionen i syfte att spela i NHL. Forwarden stod för 1032 poäng (473+559) på 990 matcher med Buffalo Sabres, Vancouver Canucks, New Jersey Devils och Toronto Maple Leafs. Han vann Stanley Cup med Devils 1999-2000 och guld med Sovjetunionen i 1998 års OS i Calgary. I en video tackade han sina tidigare klubbar och deras fans.

– Det spelar ingen roll om du hejade på mig eller inte, ni pushade mig till att bli bättre. Den här sporten är inget utan sin gemenskap. Hockeyn gav mig allt och det bästa med det är att det förenar människor, länder, olika livsstilar och livshistorier. Jag hoppas att min berättelse kan inspirera ett annat barn från en liten ort i Ryssland att drömma stort, sa Mogilny.

Jennifer Botterill är en tidernas bästa spelare på damsidan. Hon berättade i sitt tal att en lunch med hennes pappa när hon var 15 år gammal förändrade hennes perspektiv när han frågade om hennes stora dröm.

– Jag berättade att jag ville spela för Kanada i OS en dag, men jag sa att jag inte trodde det var möjligt. Han tittade över bordet och sa ”Varför inte du? Om någon annan kan vara där varför skulle det inte kunna vara du?" Då förändrades mitt perspektiv helt och hållet, sa Botterill.

Botterill vann sedan OS-guld med Kanada 2002 i Salt Lake City, i Turin 2006 och i Vancouver 2010. Hon har dessutom vunnit fem VM-guld och gjorde totalt 174 poäng (65+109) på 184 matcher med Kanadas landslag.

Decker gjorde 170 poäng (81+89) på 147 matcher med USA och vann guld i OS 2018. Hon vann också sex VM-guld med USA. Hon nämnde flera av sina tidigare lagkamrater från landslaget i sitt tal och berättade att de stoltaste stunderna i karriären var är hon fick bära den amerikanska landslagströjan.

– Hockey har gett mig så mycket. Det har gett mig vänskap för hela livet, oförglömliga minnen och nu den här stora äran, sa Decker.

Jack Parker var tränare för Boston University i 40 säsonger. Hans lag vann tre NCAA-titlar och deltog i 24 NCAA-turneringar innan han gick i pension 2013.

– Det här är en otrolig ära, lång ifrån vad jag hade kunnat föreställa mig, om jag ska vara ärlig. Jag vill gratulera de andra invalda. Jag sitter här tillsammans med er och undrar vad jag gör här, sa Parker.

Daniele Sauvageau blev den första kvinnan någonsin att väljas in i kategorin “Byggare” i Hockey Hall of Fame. Hon har gjort sju OS i olika roller för Kanada och ledde bland annat landslaget till guld 2002 i Salt Lake City.

– En av de största lärdomarna jag fått är att man inte måste ändra sina drömmas mål, bara vägen för att ta sig dit. Och vem säger att göra saker annorlunda är fel? Det handlar om att gå framåt även om man inte ser exakt vad man går in i, sa Sauvageau.