Andra fortsatte att spela utanför Sverige, ofta av skatteskäl, som Michael Nylander som egentligen ville spela i Mora med sin bror Peter, men inte kunde stanna i Sverige så länge utan att bli skattad för sin NHL-lön.
Det blev i stället finländska Kärpät för Nylander.
– Det var inte lönen som avgjorde, sa finska Kärpäts vd Juha Junno. Här i Uleåborg har vi till exempel en svensk skola där hans son (William) kan gå.
Nylander spelade också i den ryska ligan samma säsong.
Många av de erfarna spelarna hade inte bråttom med att hitta en klubb. De fortsatte att ta det lugnt långt in på hösten, och väntade på att ligan och facket skulle hitta en överenskommelse, precis som tio år tidigare då en halv säsong kunde räddas.
Den gången samlade Wayn Gretzky ihop ett gäng som turnerade i Europa och spelade matcher mot europeiska lag. Ninety-Nine Stars hette laget.
Tio år senare var det Mats Sundin som tog på sig Gretzkys roll. Sundin och hans World Stars.
– Sundin, Brendan Shanahan, Tie Domi, Martin Brodeur, Sergei Fedorov, Luc Robitaille, Anson Carter, Mattias Norström, Ray Whitney – spelade tio matcher på två veckor i sju olika länder: Norge, Polen, Ryssland, Schweiz, Slovakien, Tyskland och Sverige.
Efter matchen i Linköping kritiserade klubbens vd Mike Helber jippot. Han tyckte synd om de 5 000 åskådare som hade betalat för att se den, sa han.
– Det är ett tufft schema vi har och vi vill spela men också ha kul. Och Linköping som är mitt
i sin säsong vill nog inte ha några skador, gav Robyn Regehr som förklaring, men erkände att Helber inte var helt ute och cyklade. Han sa att den tionde matchen på en 14 dagars-resa till sju länder handlade till hälften om hockey och till hälften om att helt enkelt uppleva något nytt.
I Linköping spelade Brendan Morrison från Vancouver Canucks. Han hade kommit till Sverige för att spela hockey, och slutade på sjätte plats i poängligan. Etta kom Henrik Zetterberg som gjorde 50 poäng på 50 matcher.
