Ringceremoni för Thornton, Hall of Fame-invalda 2025

TORONTO -- Efter att Joe Thornton fått sin Hall of Fame-ring på lördagen, tog han för första gången på sig sin Hall of Fame-kavaj.

När Thornton mötte media pratade han om sin karriär, de kommande olympiska vinterspelen i Milano och Cortina 2026 och om sin nyaste skyddsling, Macklin Celebrini från San Jose Sharks.

Men innan Thornton lämnade ringceremonin i Hall of Fame-helgedomens stora hall i centrala Toronto, skulle han posera för ett foto framför den Hall of Fame-plakett som hedrar Johnny Bucyk, den spelare som tog honom under sina vingar när Thornton började sin NHL-karriär med Boston Bruins.

– ’Chief’ sms:ade mig faktiskt för 20 minuter sedan, sade Thornton om Bucyk, Bruins-legenden som arbetade för laget när Boston valde Thornton som förstaval i NHL-draften 1997.

– Ja, ’Chief’ var min grabb. Jag tillbringade mycket tid med Johnny Bucyk. Vi åt middag tillsammans. Jag och ’Chief’ kom verkligen överens, och vi håller fortfarande kontakten; han är fortfarande min grabb.

Thorntons berättelse om att få hjälp och vägledning på sin väg till Hall of Fame liknade det de andra medlemmarna i 2025 år invalsgrupp berättade. Alla var närvarande och fick sina kavajer och ringar på lördagen.

Tillsammans med Joe Thornton fanns även sex andra personligheter inom hockeyn som kommer att installeras i HHoF på måndag: Zdeno Chara, Duncan Keith, Brianna Decker och Jennifer Botterill, alla valda i kategorin spelare. I den kategorin väljs också Alexander Mogilny in. Han kunde dock inte delta i festligheterna. Här fanns också Jack Parker och Daniele Sauvageau, som röstades in som byggare.

De sju deltagarna 2025 pratade alla om att skicka vidare den hjälp de fick, inte bara till andra i sina liv, utan också till den idrott som givit dem så mycket.

Till exempel Jennifer Botterill, trefaldig olympisk guldmedaljör med Kanada. Botterill tackade sina föräldrar och sin bror, Seattle Krakens nuvarande general manager Jason Botterill, för att de hjälpt henne att kickstarta hockeykarriären. Nu arbetar Jennifer Botterill som studioanalytiker för ”Hockey Night in Canada”.

Medan Botterill pratade med media om influenserna i sitt liv, berättade en kvinnlig reporter som precis hade börjat i branschen för Botterill att just hon var reporterns stora inspirationskälla.

– För mig, när jag växte upp, så kan jag inte säga att det var en dröm att få vara med i sändningarna från NHL-matcherna, för jag såg dem inte. När jag var ung visste jag inte ens att möjligheten fanns, sade Botterill. Men tänk att idag är det är något som jag är mycket stolt över. Jag vill inte vara där för att ha en plats vid bordet och bara vara en del av showen. Jag vill göra ett riktigt bra jobb så att det skapar fler valmöjligheter och möjligheter i framtiden för människor som förtjänar det.

Daniele Sauvageau, Botterills tidigare olympiska tränare som blev den första kvinnan att bli vald till Hall of Fame i kategorin byggare, talade också om de som påverkat henne och som påverkade framtida generationer. Hon berörde inte bara sin tränarkarriär utan även de nästan 33 år hon arbetade inom Royal Canadian Mounted Police (Kanadas ridande polis) och för Montreal Police Service. Daniele Sauvageau är för närvarande general manager för Montreal Victoire i Professional Women’s Hockey League (PWHL).

– Det var den kombinationen av två världar som gav mig den största [chansen] att lära mig om vad jag kallar den mänskliga världen, sade Sauvageau. Man ser saker man vill förändra, men verkligheten är densamma – man tjänar allmänheten, man tjänar sporten.

Förutom att prata om sina influenser och de människor de själva i sin tur påverkade, mindes de sju deltagarna i gruppen hur de tänkte när de i juni fick telefonsamtalet från Hall of Fame där de fick veta att de blivit invalda.

Jack Parker, 80, tidigare långvarig tränaren vid Boston University, skämtade om att när han berättade för en vän att ceremonin skulle äga rum i november, så frågade vännen ”november? Vet de hur gammal du är?”

Duncan Keith, trefaldig Stanley Cup-mästare med Chicago Blackhawks, fick frågan varför han trodde att han inte blev vald förrän som nummer 54 i NHL-draften 2002?

– Dåliga scouter, blev hans skämtsamma svar.

Även om alla hedersgäster naturligtvis var överväldigade över att vara på plats, så var det ändå kanske Joe Thornton som njöt mest av dagen. Förutom att prata om sin karriär fick han också frågan om hur det vara att vara mentor för Auston Matthews, det när Thornton spelade för Toronto Maple Leafs. Och även om hur det är att nu vara mentor till Macklin Celebrini, vald som nummer ett i NHL-draften 2024 av San Jose Sharks, den klubb där Joe Thornton spelade 1 104 av sina 1 714 NHL-matcher.

Celebrini, som efter lördagsnattens match (seger med 3-1 mot regerande mästarlaget Florida Panthers) är i delad ledning i NHL:s poängliga med 24 poäng (10+14), samma som Colorados Nathan MacKinnon, bor med Thornton, hans familj och med familjens hund.

– Det är bara bra, allt är bra, sade Thornton. Vi har en Bernedoodle (en korsning mellan en Berner Sennen och en pudel, NHL.com/sv's anm.) Vi bara njuter av vår tid tillsammans.

Och Thornton gillar ju av allt att döma att sprida sin kärlek till sporten till dem som fortfarande hittar sin plats i den.

Hall of Fames fan-forum genomförs under söndagseftermiddagen och invals-ceremonin är först på måndag. Så Joe Thornton gjorde en avstickare på lördagskvällen när han åkte 200 kilometer till sin hemstad St. Thomas i Ontario, för Joe Thornton Tribute-matchen på Joe Thornton Community Centre med St. Thomas Stars från Greater Ontario Hockey League.

Laget, tränat av den tidigare NHL-spelaren Jason Williams, skulle bära retrotröjor som liknade de som bars i mitten av 1990-talet när Thornton spelade för St. Thomas.

Bara ytterligare ett exempel på hur Thornton, liksom också hans kamrater i invalsgruppen i Hall of Fame 2025, gör avtryck långt efter att deras aktiva karriärer är över.

– Han har gjort så mycket för hockeyn och haft en så fantastisk karriär, sade Jason Williams till CTV News London. Och allt började här i St. Thomas.