Mats Hallin, SC med New York Islanders 1983

Varannan onsdag under säsongen presenterar NHL.com/sv en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. I det här avsnittet möter vi Mats Hallin, som vann Stanley Cup med stjärnspäckade New York Islanders 1983 och som fortsatt att jobba inom sporten.

Mats Hallin har aldrig lämnat hockeyn.

– Nja, jag jobbade som snickare ett tag i början av karriären, ungefär när jag kom till Södertälje från Åker. Jag var väl 17-18 år då, säger Mats Hallin. Och så jobbade jag som snickare i Malmö också. En kort tid…

Det var runt 1976, för nästan 50 år sedan som Hallin lämnade lilla Åkers IF för stora Södertälje SK. Och efter det har Hallin, nu 66 år, varit hockeyn trogen. Han tröttnar aldrig på sporten och har ingen lust att skaffa sig ett ”hederligt jobb”.

– Hahaha… nej, absolut inte. Jag har skrivit på ett nytt treårskontrakt med Chicago, och det betyder att jag kommer att jobba tills jag närmar mig 70. Jag får jobba med det jag tycker är roligast. Jag har haft en inre plan hela tiden, och jag tycker att det jag gör nu är otroligt kul, säger Hallin till NHL.com/sv.

Bruce Bennett Collection

Mats Hallin har gjort en klockren analys av hockeytidens obönhörliga gång:

– Med hockeyn är det så här: att spela, det är absolut det roligaste. Sedan får man inte vara med och spela längre, och då blir man tränare. Se’n får man inte vara tränare och då blir man sportchef. Och när man inte längre får vara sportchef, då blir man scout. Och där är jag nu.
Mats Hallin fick sin första hockeyfostran i Åkers IF från Åkers Styckebruk drygt två mil söder om Strängnäs och i höjd med Mariefred. En god hockeymylla: Mariefred har ju bland annat fostrat Mikael Samuelsson, Stanley Cup-mästare med Detroit 2008.

Det var en av Sveriges verkliga hockeylegendarer som påverkade Hallin att satsa på hockeyn. Eilert ”Garvis” Määttä var tränare i Åker. Det var Määttä, från Börje Salmings klubb Kiruna AIF, som grejade VM-guldet i Moskva 1957; han sköt 4-4 i finalen mot Sovjet och det räckte till guldet. Määttä blev världsmästare också 1962.

Eilert Määttä (1935-2011) var viktig för Mats Hallin.

– Han var den som fick mig att fundera på elithockey. En bra kille och föredöme. Jag var bara 14 eller 15 år då och man hade alltid trunken i beredskap om man skulle få hoppa in på någon A-lagsträning. Jag märkte att jag kanske hade något som de andra inte hade, i just träningsflit och sådant, berättade Hallin för Old School Hockey.

Från Åker fortsatte Mats Hallins karriär som spelare i klassiska Södertälje SK, Indianapolis Checkers i CHL, New York Islanders och Minnesota North Stars i NHL, en handfull matcher för Springfield Indians i AHL och Lugano i Schweiz. Tillbaka på svensk is i SSK och till ett SM-guld med Malmö 1992.
Sammanlagt 657 matcher i serier och slutspel.

Bruce Bennett Collection

Och efter sista matchen med Malmö 1992 direkt på olika tränar- och sportchefsjobb som 2006 blev jobbet som proffsscout för Chicago Blackhawks. Det utvecklades 2014 till jobbet som chef för Blackhawks scouting i Europa. Och där är vi nu, 32 år efter att den aktiva karriären tog slut.

Mats Hallin är inte bara en av de numera 46 svenska hockeyspelare som vunnit Stanley Cup. Han gjorde det dessutom med ett av tidernas bästa lag: New York Islanders 1982-83. Ett lag med spelare som Mike Bossy, Bryan Trottier, Clark Gilles, Butch Goring, svensk-amerikanen Bob Nystrom, lagkaptenen Denis Potvin och de tre svenskarna Stefan Persson, Anders Kallur och Tomas Jonsson.

Plus Mats Hallin, då 24 år gammal.

Hallin lämnade dåvarande elitserien 1981 och tog ett år i Indianpolis Checkers i CHL, Central Hockey League. Där gick det bra: 57 poäng, varav 25 mål på 63 matcher. Plus 113 utvisningsminuter vilket befäste Hallins rykte som en spelare man inte satte sig på.

Det tände intresset hos Islanders, som redan vunnit cupen tre år på raken.

– Det var ett oerhört dominant lag i fyra-fem år; vi gick ju till final året efter också. Jag minns… det var ju väldigt kul förstås, det var otroliga killar att spela och träna med, minns Hallin.

Han spelade 30 matcher i grundserien och gjorde 14 poäng plus sju matcher i slutspelet med ett facit på ett mål. När Islanders städade av Edmonton Oilers i finalen med 4-0 i matcher spelade Hallin inte alls.

Kvaliteten på finalen kan enklast mätas i hur många av spelarna från de båda lagen som återfinns i Hockey Hall of Fame. Från Islanders fem spelare, från Oilers sju. Bland dem Gretzky, Messier, Lowe. Kurri och Coffey. Också tränarna, Islanders Al Arbour och Oilers Glen Sather, är invalda i Hall of Fame.
– Det måste ha varit en av de mest stjärntäta finalerna någonsin, säger Mats Hallin. Jag minns Oilers spelare, de var unga och kaxiga. Sedan möttes vi ju i finalen året efter och då vann de.

Att som Islanders vinna Stanley Cup fyra gånger på raken, är inget som kan hända idag. Det var en annan tid när Trottier, Bossy och grabbarna dominerade ligan innan Edmonton med Gretzky, Messier och deras lagkamrater tog över.

Edmonton Oilers v New York Islanders

– Då kunde ju ett lag behålla sina spelare, det går inte idag med lönetaket. Man spelade tills man lade av… så är det ju inte idag. Det kostar för mycket idag att ha sådana stjärnor i samma lag. Vi hade ju till exempel Brent och Duane Sutter och Bob Bourne i tredje linen. John Tonelli, samma sak. Och han blev vald till den mest värdefulle spelaren i Canada Cup 1984.

Mats Hallin nämner lagkamraterna med stor respekt:

– Bryan Trottier, Denis Potvin på backen och Billy Smith i mål… vilka spelare. De var världens bästa spelare och de tränade hårdast också. Plus att de hade en enorm talang som de verkligen fick fram i matcherna; de spelare som är bäst i världen de har alltid både talangen och träningsfliten. Trottier var min favorit, han jobbade hårt åt båda hållen. Han är uppe där bland de bästa spelarna i hockeyhistorien: Gretzky, Lemieux, Crosby och McDavid.

– Många av de som spelade i Islanders är borta nu, grabbar som man minns hur bra de var. Under scoutjobbet har jag stött på dem då och då… plus att vi svenskar håller ihop, Kallur och Persson och Jonsson. Vi har kontakt med varandra än idag.

Relaterat Material