– Ja, jag var där. Att som NHL-spelare gå och se någon annan spela i en rink som inte är ens egen, det kändes lite konstigt. Men det var ett ögonblick i historien och eftersom det var så nära och vi inte spelade (den dagen), så blev jag inbjuden till matchen. Jag satt där och såg matchen med vördnad… bara att få se honom spela sin sista match, det var coolt att få vara där och uppleva det.
– Det var så enormt många känslor inblandade och det var den enda gången jag hejat på Rangers, avslöjar Brodeur.
Paul Coffey var också på plats. Coffey, liksom Gretzky från Ontario i Kanada, var med redan när nr. 99 kom till Edmonton. De vann Stanley Cup tillsammans tre gånger. När Gretzky hörde av sig och frågade om inte Coffey ville komma till hans sista match, tvekade han inte även om det blev en längre resa än för Brodeur.
– Jag spelade ju i Carolina (Hurricanes) då, men när Wayne ringde och sade att han ville att jag skulle vara där, då la jag allt annat åt sidan och åkte dit, säger Coffey som då hade spelat i NHL i 19 år.
Han spelade ihop med Gretzky i sju år.
– Tiden går fort när man har roligt… och den stannar inte för någon. Det blev en otrolig kväll.
För John MacLean blev matchen också ett slags avslut. Den då 35-årige kanadensaren, också han från Ontario, hade kommit till Rangers till säsongen 1998-99 från ett knappt år i San Jose Sharks, men före det från 14 år i Rangers ärkerival Devils. Han spelade ihop med Gretzky under hela spelåret, och lyftes till sin bästa insats på länge: 55 poäng, varav 28 mål. MacLean var på isen när Gretzky gjorde sin sista poäng i NHL.
– Det var till stor hjälp att ha en sådan center, och det var roligt att spela med honom. Man kunde se Gretzky från läktaren och tänka att ”åh, vad bra det ser ut”. Men man får inte den fulla känslan förrän man spelar med honom eller tränar på samma is. Wayne är den bästa jag någonsin spelat med. Jag hade några bra kedjekamrater i min karriär, Peter Stastny och Patrik Sundström. Att få spela med Gretzky under mitt 15:e år i ligan… vilken känsla. Jag blev imponerad hela tiden; Wayne är inte bara en hockeyspelare, han är en människa med en stor förmåga, med resning. Det var lätt att spela med honom och det var lätt att vara hans lagkamrat eftersom han alltid inkluderade alla i det som hände.
25 år efter den sista matchen kan John MacLean ibland fortfarande komma på sig själv att tänka att ’visst är det lite coolt att jag faktiskt fick spela (med Gretzky)’.
– Och, skrattar MacLean, att det var jag som fick Gretzky att gå i pension eftersom jag var långsammare än någon högerforward han någonsin spelat med… Men vad coolt det var. Om tjugo år kommer jag att säga till någon att ’vet du att jag faktiskt spelade i den matchen?’.
John MacLean minns hur han och de då unga spelarna i Devils såg sina motståndare när de i början av 1980-talet skulle möta Oilers med Gretzky, Coffey, Messier och andra.
– Det var ett fenomenalt lag; de hade världens bästa spelare. Vi kom dit (till Edmonton) och såg dem på morgonvärmningen, spelare utan hjälmar som surrade runt i ungefär hundra kilometer i timmen. Det var som ”men herregud, spelar vi verkligen i samma liga?”.
MacLean minns speciellt en match där Devils hade den före detta Oilers-spelaren Ron Low i mål:
– Vi fick storstryk men Wayne var lite missbelåten för han var en lojal kille, och han gillade inte att Ronnie Low fick släppa in alla de där målen, säger John MacLean.
Den gångna säsongen var MacLean assisterande tränare i New York Islanders. Han har sett alla dagens spelare på nära håll. Så i dagens NHL, finns det någon motsvarighet till Wayne Gretzky?
– Jag tror att det närmar sig. Gjorde inte Connor McDavid sex assister häromdagen [Oilers vann med 8-4 mot Detroit den 13 februari]? Många av lagen (då) byggdes med en eller två kedjor som var riktigt bra. Men det fanns lag som hade fyra helgjutna kedjor, som Oilers som var fenomenala på sin tid. Där fanns Gretzky som backades upp av Mark Messier och sedan neråt i kedjorna. Skrämmande bra.
– Spelarna idag är skickliga och Connor McDavid är en speciell spelare. Jag vet inte om Gretzkys alla rekord kommer att slås någonsin, men jag vet att det finns spelare idag som kommer att jobba för att göra det. Det ska bli intressant att se, säger John MacLean.
Tom Barasso, som stod i Penguins mål, har inga speciella minnen från matchen. Men däremot från efter den. Gretzky bjöd på avskedsfest på restaurangen Windows on the World på 106:e våningen i en av World Trade Center-skyskraporna. Penguins spelare blev bjudna.
– Från matchen minns jag att jag inte ville att han skulle göra mål på mig; han skulle inte få vinna matchen. Vi hade planerat att flyga hem direkt efter matchen men vårt plan gick sönder, så det blev festen istället. Mario Lemieux hade flugit in, Ulf Samuelsson var där, Rick Tocchet var där. En gammaldags återförening av olika Penguins-lag där uppe på Waynes fest. Det var bara väldigt roligt att ha varit en del av det. Och att få träffa honom efter matchen och få säga till honom hur mycket han betytt för det vi gör… det var väldigt kul.